Tunnel vision

När jag är kär så har jag bara ögon för den människan, så pass att jag inte ens märker om andra människor är snygga eller inte. Dom bara är.
När jag blev singel i våras tyckte jag fortfarande att mitt ex var den snyggaste karln på planeten och tänkte att jag aldrig skulle kunna träffa någon ny, det fanns ju inte ens någon som såg bra ut.
Efter en tid ändrades det där, helt plötsligt såg jag världen med vidvinkelobjektiv och det bara drällde av heta karlar och fina pojkar. Utbudet verkade enormt och jag lutade mig tillbaka och bara njöt av vad jag såg bakom mina stora solglasögon.
Nu har det ändrats igen och det är som att ur detta hav av vackra män har en liksom höjts över massan och syns så mycket tydligare och dom andra blir till just en grå massa.
Fjärilarna i magen dansar samba och jag bara njuter. På ett helt nytt sätt.

Störigt

Igår var det den finaste dagen på säkert två veckor så därför spenderade jag hela eftermiddagen och kvällen inomhus. Lite lagom taktiskt. Först hade jag viktiga kvinnosaker att fixa; noppa ögonbrynen, epilera benen och diska. Efter det kom min kära papi på besök och då skull det hammras och borras och väsnas i största allmänhet. Idag när jag vill spendera min tid utomhus, ja då är det ju självklart att det ska regna.
Bättre tajming nästa gång, flicka lilla.

Insikt

Jag har nyss fyllt 27 år, det är drygt åtta år sedan jag flyttade hemifrån och sedan dess har jag bott på inte mindre än elva olika adresser. Men jag äger ingen hammare.
Inte undra på att det är lite kalt på mina väggar.

En liten fundering såhär på lördagsförmiddagen när regnet fullkomligt vräker ner utanför fönstret, hur gör man egentligen slut med någon man aldrig varit tillsammans med?