Igår sken solen och Linus var på besök i Malmö. Vi åt glass vid havet och pratade i vanlig ordning om allt mellan himmel och jord. Eftersom han inte kan va med på mitt födelsedagskalas nästa söndag hade han lovat mig en, enligt honom, ytterst blygsam gåva. På ett stooort paket med guldiga snören satt en etikett som löd "En får lova att gratulera på bemärkelsedagen (lite i förskott)" och inuti fanns det ett par superduperfina ballerinaskor! Fred Perry och allt! Jag tror inte riktigt att vi har samma syn på vad en blygsam gåva är för något.

Midsommardagen börjar gry. Vi diskuterar arkitektur i närområdet. Jag tycker om det gamla. Jag är så mycket mer konservativ än ni vill kännas vid.

Published with Blogger-droid v2.0.4

I want to feel something between my legs

Idag är det två veckor sen jag körde scooter. Och jag saknar det. Mer än jag från början trodde jag skulle göra. Jag saknar farten, motorljudet och doften. Jag saknar känslan av frihet, att åka runt på småvägar och lyssna på musik och släppa allt runt omkring. Det är jag, vespan och vägen, inget annat. Så himla avslappnande och uppiggande på en och samma gång. Jag är så glad att min pojkvän tvingat på mig den här hobbyn!

Monday I´m in love

När solen äntligen tittar fram och dessutom värmer är det väl dumt att inte ta tillfället i akt och ge sig ut på äventyr. Att ljuset gör att det ser ut som att byxorna blänker är en liten petitess som inte spelar någon roll.

Om det gör en blank i ögonen och varm i hjärtat, då måste det väl vara väldigt fint?
Exakt den känslan ger mig bloggen jag just hittade. Även att det känns som att tjuvläsa en väns dagbok.

Har precis kommit hem efter att ha varit och firat en vän som fyller år och samtidigt kollat på fotbollen. När det kommer till det sistnämnda var det ju tyvärr inte så mycket att fira, idag heller.
Pga körlektion imorgon har jag utforskat systembolagets alkoholfria sortiment, och de tre jag drack var helt klart okej. Självklart lite blaskigare än riktig öl, men ändå ett bra alternativ kvällar som denna. Jag dricker tusen gånger heller öl utan alkohol än sitter och dricker läsk eller vatten en hel kväll. Sån är jag.

På den lilla promenaden hem stötte jag på en kollega som också var på väg hem. Det är så typiskt den här stan, man kan knappt röra sig utanför dörren utan att springa på någon man känner. Det gör att jag i situationer när jag är helt själv känner mig lite mindre ensam. Och det är ju himla fint.

Vi hade ett viktigt middagsmöte igår. Att planera den stundande Sverigesemestern stod på agendan. Efteråt kan jag konstatera två saker. För det första,  Victor är sjukt grym på att laga färsbiffar. Verkligen, hans biffar är gudomliga. För det andra så blir det ingen Sverigeresa, men väl en Sverige-Norge-Danmarksresa!!
Jag är ett stort fan av roadtrips och att få komma bort med fina vänner och kolla på storslagen natur känns verkligen som dubbelvinst!

Tisdagmorgon.
Ska ta bussen till jobbet eftersom min cykel blivit stulen. Är för ovanlighetsskull i god tid. Väntar. Klockslaget då bussen ska gå passeras, ingen buss syns till. Jag muttrar lite och väntar. Väntar lite till. En buss kommer, går på, sätter mig tillrätta och sätter på musik. För att ta mig till jobbet ska bussen köra rakt fram i stort sett hela tiden. Bussen svänger, och ingen förutom jag verkar reagera på detta. Jag sitter på FEL buss och kommer för sent trots att jag för ovanlighetensskull var ute i god tid. Ibland blir jag lite extra trött.

Spanien-Italien.
Pixi och jag kollade söndagens match hemma hos Pippi och Maria. Pixi tyckte det blev tråkigt ganska snabbt och tvingade Pippi att sitta och klappa henne ungefär 90 minuter i sträck. Slutade han satte hon sig strategiskt närmre och tittade mycket förnärmat på honom.

Ska man heja, ska man heja ordentliget resonerade jag och husdvärgen och pimpade våra tatueringar när Sverige skulle möta Ukraina. Vi satt i ett fullsmockat Folkets Park med face paint och allt, sjöng dessutom nationalsången för full hals och var taggade till tänderna. Av förklarliga skäl var det inte lika peppig stämning när vi gick hem.

Igår var min lilla mamma i stan en liten stund. När man inte träffas så ofta är det himla fint att åtminstone hinna med en lunch och lite prat. Och när man är vuxen får man dessutom dricka öl tillsammans med sin mamma, ett fint plus i kanten!

 

Dygnet borde ha fler timmar, och helgen fler dagar. Jag har för roligt för att hinna med allt jag borde.

Att säga att jag inte känner mig det minsta övergiven vore inte riktigt att tala sanning. Meli har stuckit till USA och kommer inte hem förän i slutet av månaden. Pojkvännen är i Belgien på Eurolambretta, förvisso bara över helgen men han hinner knappt hem innan han far till London. Som grädde på moset, alternativt extra smolk i bägaren så är Victor och Kajsa i Stockholm. Måste alla mina bästa åka samtidigt?

Lördagskvällen spenderades med finfina vänner. Mat, öl och drinkar toppat med skratt och spexiga upptåg. Efter en sådan afton finns det inte så mycket att gnälla på, trots att gnälla är en av mina mest utvecklade färdigheter. Skulle kanske vara att jag inte fick så mycket sömn inför söndagens uppdrag då men det är verkligen en petitess.

Vi styrde upp smörgåstårta i fredags, jag och en god vän. Sen satt vi i mitt kök och drack öl och pratade om livet, döden, kärleken och allt däremellan. När fåglarna kvittrade som galna utanför fönstret och det var ljust var det dags att gå och lägga sig bestämde vi. Att vara uppe tills solen går upp är helt klart en av höjdpunkterna med våren, om ni frågar mig, att spendera nätterna i fint sällskap en annan.