Idag är det två veckor sen jag körde scooter. Och jag saknar det. Mer än jag från början trodde jag skulle göra. Jag saknar farten, motorljudet och doften. Jag saknar känslan av frihet, att åka runt på småvägar och lyssna på musik och släppa allt runt omkring. Det är jag, vespan och vägen, inget annat. Så himla avslappnande och uppiggande på en och samma gång. Jag är så glad att min pojkvän tvingat på mig den här hobbyn!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar