Jag är en person som gärna skjuter upp saker. Länge. Som tex det här med att färga håret. Dom senaste två veckorna har jag haft en utväxt som varit märkbar. Fram till för en vecka sen gick det att dölja med hjälp av tupering, sen dess har ursäkten för att inte färga varit att jag ändå bara ska jobba. I två veckors tid har jag alltså känt mig tämligen risig varje morgon när jag tittat mig i spegeln. Nu är det i alla fall nyfärgat och alldeles blankt och kolsvart. Genast blir jag lite gladare men undrar samtidigt varför jag inte fick tummen ur tidigare, när jag vet hur nöjd jag blir av det.